The Last Straw

Helluuuu!
Idag sprang jag med Safran ute i skogen, vilket var apahärligt eftersom det nu är tvärtemot vad det var för en månad sedan - nu kan man gå i skogen, men man kan knappt gå på vägarna (för det mesta täckta av is).
Det är SÅÅÅ SKÖNT <3
Vi sprang runt och hoppade och skuttade och kom upp på en plats där man kan se staden, Hammarbybacken och Globen och där lade jag mig på en sten och typ sov. Det var jättemysigt.<3
Sen märkte jag att solen höll på att börja gå ner sakta men säkert, så jag bestämde mig för att vi skulle börja gå hem. Kom till en plats med en ölburk och blev rädd, vill inte vara på en sån plats mitt i skogen när det är mörkt.. och solen går ju ner ganska snabbt när det väl händer (och det blir mörkt ännu snabbare i skogen), så jag sprang iväg. Sen tröttnade jag på att få grenar i ansiktet som jag inte såg i solen-ska-snart-gå-ner-och-jag-är-i-skogen-ljuset - ett väldigt speciellt ljus - och gick långsammare istället.
Vi hoppade över vatten och jag trodde att vi skulle komma till en väg, men det gjorde vi icke.
Så vi gick vidare och jag kom på att jag gick åt rätt håll eftersom solen går ner i väst och Skanstull ligger i norr (och jag visste ju vilket håll det var, dessutom hade jag ju sett det från utkiksplatsen). Jag skulle gå mot sydväst och det gjorde jag också. ^^ Sen tröttnade jag och tänkte "nu vill jag bara komma hem", tog två-tre steg och poff, där var ängen! För er som inte vet så hittar man alltid dit man ska när man är på ängen. :) Förutom den gången när Molly och jag var gröngölingar i Björkis och gick åt fel håll, men det gills inte. Allting var vitt då och såg mest likadant ut.

Det var dagens spännande händelse. Nu ska jag dricka mer chokladte (müms) ... och plugga matte. -.- Åhå, vad roligt att bli påmind om det! Gör det lite senare. x)

Seeya!